lördag 10 juni 2017

När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sedan får vi då verkligen hoppas att hon mår hyfsat här nere så att det inte blir jobbigt för henne. Ja kanske för mamma själv också förstås - att se henne så under isen som hon kan bli är INTE roligt....

Finally så pratades Es pappa och chefen på psykiatrin med varandra och ett möte kommer att vara på onsdag till veckan uppe på psykiatrin. Vilka som närvarar vet jag icke men det blir ju pappan, chefen, E och kanske hemtjänsten samt samtalskontakten som vår dotter har på psyket.

Dem kommer garanterat att återigen ta upp det här med gruppboende eller som dottern skrev i går ( serviceboende ) och tydligen så kan faktiskt flickan tänka sig ett serviceboende för då bor hon själv som jag fattar det men har personal i huset. Ja något sånt är det i alla fall! Men allra helst så vill hon ju bo kvar i byn i sin egen lägenhet. Lenagården verkar hon helt ha uteslutit nu tyvärr! Jag och hennes pappa har verkligen försökt att övertala henne till att säga till dem på mötet på onsdag att hon vill åka för vi tänker som så att hon då har världens chans att få det genomförbart då chefen ändå är på plats.

Men som sagt...hon vill inte och vägrar in i sten att lyssna på oss! Eftersom att hon är myndig och sin egen person så är det ju självklart att hon ska bestämma det själv men vi ser det som kanske en sista lösning på hennes allvarliga självdestruktiva beteende. Att få en konkret hjälp och vård vilket ju Umeå har misslyckats med. Totalt!! Nu kommer dem som sagt var att återigen ta upp det där med gruppboende / serviceboende för det är ju så jävla enkel lösning på alla problem - tror dem...verkar det som...men faktum är ju att hennes ångest och självskadade ju finns kvar.

Nå väl nu har vi gjort vad vi kan! Vill vår flicka inte ha en riktig hjälp så kan vi inte göra mer åt det utan nu får det vara. Nu får hon göra precis som hon själv vill och vi kommer inte att " tjata " mer om det med henne. Men det känns väldigt sorgligt och tungt för det är som att stillatigande se på när vår älskade flicka förstör sig själv med att skära sig och överdosera och kanske till och med skadar sig så illa i en överdos att hon inte hinner ringa efter hjälp och dör ifrån oss. DET är en högst verklig tanke för något som faktiskt kan ske...



Long time no see

Den här sommaren har rusat i väg och nu sitter jag här medan hösten gör sig påmind. Har haft en underbar sommar kan jag säga och vistelsen i...